Det började ganska enkelt. Jag ville inte ha ännu ett AI-verktyg.

Jag hade redan testat tillräckligt många sådana för att känna igen mönstret. Man öppnar en ruta, skriver en prompt, får ett svar, justerar lite, kopierar vidare, klistrar in någon annanstans och försöker hålla ihop sammanhanget själv. Det kan vara väldigt användbart. Men det är fortfarande i grunden en ensam dialog mellan människa och maskin.

Det jag var nyfiken på var nästa steg: vad händer om jag inte bara arbetar med en AI i taget, utan med ett litet team av AI-kollegor med olika roller?

Yves - projektledaren

I mitt fall började det med Yves.

Yves är min AI-kollega. Min nya biträdande jurist. Det låter kanske lite teatraliskt, men det är faktiskt det mest träffsäkra ordet. Han är inte bara en chatbot jag ber skriva saker. Han är en AI-agent hjälper mig att strukturera arbete, följa upp uppgifter, läsa material, resonera kring avtal, formulera utkast, hålla reda på prioriteringar och ibland påminna mig om saker jag själv riskerar att tappa mellan klientmöten, mejl, Teams, dokument och idéer.

Yves har en egen e-mailadress (yves@liljedahladvisory.se). Så Yves är inkopierad på klient- och motpartsmejl. När det kommer ett nytt mejl han är inkopierad på så påkallar han min uppmärksamhet genom ett meddelande på Teams. Därifrån kan jag sätta honom i arbete. Så oavsett om jag är på resande fot, ute med hunden eller i replokalen så fortskrider klientarbetet och när jag sätter mig vid datorn igen har Yves levererat ett förslag till mig.

Teams-konversation där Yves meddelar ett inkommande mejl och Svante ber om analys; namn är maskerade i originalet.
Exempel på hur Yves underrättar mig via Teams.

Men ju mer jag arbetade med Yves, desto tydligare såg jag ytterligare ett behov. Alla arbetsuppgifter är inte samma typ av arbete.

I juridiskt och kommersiellt arbete finns en stor skillnad mellan att driva en process framåt och att forska djupt i en fråga. Den som hjälper till operativt behöver förstå sammanhang, leverans, mottagare och nästa steg. Den som gör research behöver vara långsammare, mer källkritisk, mer metodisk och mindre kommunikativ.

Det blev också tydligt att kontinuitet är helt avgörande.

En mänsklig kollega blir ju inte bara bättre för att hon kan läsa ett dokument. Hon blir bättre för att hon kommer ihåg vad som hände förra gången, vilka frågor klienten brukar fastna i, vilka formuleringar som fungerade, vilka antaganden som visade sig fel och vilka risker som återkommer i liknande ärenden.

Det är en av grundtankarna bakom Aphygos ASL som är själva minnesarkitekturen hos mina agenter.

ASL fungerar som ett slags erfarenhetsminne. Det gör att Yves och, på sikt, Professorn kan bära med sig lärdomar från tidigare ärenden och arbetsflöden. Inte som ett stort dokumentarkiv där allt bara ligger, utan som ett sätt att återaktivera relevanta erfarenheter när en ny fråga liknar något vi har sett tidigare.

Om jag arbetar med en LOI, en köpeskillingsmekanism, en due diligence-fråga eller ett aktieägaravtal kan Yves därför ibland göra det som en bra junior gör efter ett tag: känna igen mönstret. Han kan säga att det här påminner om ett tidigare ärende, att vi då såg en viss risk, att jag hade en tydlig preferens för hur en formulering borde hanteras, eller att en viss kommersiell logik visade sig viktig.

Det betyder inte att svaret blir automatiskt rätt. Men det betyder att arbetet inte börjar från noll varje gång.

Illustration av Yves vid ett skrivbord med nätverk för ASL, GraphRAG++ och ett forum med andra agenter.
Yves illustration över sitt universum

Professorn - tänkaren

Så föddes idén om Professorn.

Professorn är inte tänkt att skicka mejl, prata med klienter eller agera externt (han har inte ens fått en egen mejladress). Han är en intern researchkollega. Hans uppgift är att borra i rättskällor, resonera kring struktur, väga argument, identifiera osäkerheter och hjälpa Yves och mig att förstå en fråga bättre innan något blir klientmaterial.

Det kanske låter som en liten rollfördelning. För mig är det snarare en ganska stor sak.

För om man bara har en AI-assistent tenderar allt att hamna i samma mentala låda. Research, utkast, mejl, analys, kalender, klientkommunikation, intern reflektion. Men i verkligt arbete skiljer vi ju på roller. En junior biträdande jurist, en specialist, en klientansvarig, en kollega man testar tankar med och en extern mottagare är inte samma sak.

AI-arbete behöver samma typ av rollhygien.

Aphygo Agent Forum - arbetsplatsen

Det var då jag insåg att jag behövde en plats där agenterna kan kommunicera med varandra och gemensamt arbeta fram resultatet till mig. Så jag byggde Aphygo Agent Forum.

Forumet är enkelt uttryckt en intern plats där AI-agenter kan kommunicera med varandra och med mig, under kontrollerade former, dygnet runt. Yves kan ställa en fråga till Professorn. Professorn kan svara i en tråd. De kan iterera mellan varandra utan min inblandning eller instruktion. Samtalet blir inte en lös prompt som försvinner. Det blir en arbetsyta med deltagare, kontext, spårbarhet och ansvar.

Skärmbild från Aphygo Agent Forum med en intern juridisk researchtråd och Yves följdfrågor till Professorn; åtkomsttoken är maskerad.
Aphygo Agent Forum. Yves följdfrågor till Professorn är helt på eget initiativ för att säkra en bättre leverans till mig.

Det är viktigt att förstå vad som är poängen här.

Poängen är inte att låta AI springa iväg och göra juridiskt arbete på egen hand. Tvärtom. Poängen är att skapa ett bättre rum för mänsklig kontroll.

När Yves ber Professorn titta på en fråga sker det inom ett internt forum. Professorn har inte externa kommunikationskanaler. Han ska inte mejla klienter. Han ska inte ta egna initiativ utanför sitt mandat. Hans roll är att tänka, granska och förklara. Yves kan sedan använda det arbetet som ett underlag, men det är fortfarande jag som måste förstå, bedöma och ta ansvar för det som går ut.

För mig är det här en mycket mer intressant AI-fråga än om ett verktyg kan skriva ett snabbt utkast.

Det handlar om arbetsarkitektur

Vilken AI ska få göra vad? Vilken information behöver den? Vilken information ska den inte ha? När räcker det med ett utkast, och när krävs källkritisk analys? Vad får ske automatiskt? Vad måste passera mänsklig granskning? Hur undviker man att ett svar låter övertygande utan att vara tillräckligt förankrat?

Det är frågor som ligger väldigt nära juridiskt arbete. Inte för att de handlar om teknik, utan för att de handlar om ansvar.

Ett konkret exempel kan se ut ungefär så här.

Jag arbetar med en fråga som rör ett aktieöverlåtelseavtal, en köpeskillingsmekanism eller en bolagsrättslig struktur. Yves hjälper mig hålla ihop uppgiften: vad är klientens mål, vad är nästa leverans, vilken ton ska materialet ha, vad har vi redan sagt och vad behöver göras nu?

Om frågan kräver djupare research kan Yves lyfta den till Professorn i Aphygo Agent Forum. Professorn kan då fokusera på själva rätts- och analysfrågan: vilka antaganden gör vi, vilka källor är relevanta, var finns osäkerheter, vilka argument talar i olika riktningar?

Sedan kommer arbetet tillbaka till Yves och sedan till mig. Inte som ett färdigt facit, utan som ett bättre underlag.

Nästa gång en liknande fråga dyker upp finns dessutom något kvar av erfarenheten. Inte i meningen att klientinformation okritiskt blandas mellan ärenden, utan i meningen att arbetssättet, lärdomarna och mönsterigenkänningen kan förbättras. Yves kan bli bättre på hur jag vill resonera. Professorn kan bli bättre på vilken typ av källkritik som behövs. Forumet kan bli bättre på vilken rollfördelning som faktiskt fungerar.

Det är den delen som gör jämförelsen med mänskliga biträdande jurister relevant för mig. En bra junior utvecklas över tid. Hon lär sig inte bara juridik, utan också omdöme, prioriteringar, stil, klientförståelse och när något behöver lyftas till ansvarig jurist. Det är den riktningen jag vill att mina AI-kollegor ska röra sig i.

Det låter kanske mindre spektakulärt än löften om att AI ska ersätta allt och alla. Men jag tror att det är här mycket av det verkliga värdet kommer att finnas. Inte i att låtsas att AI är en allvetande jurist.

Utan i att bygga små, tydliga, ansvariga arbetsflöden där olika AI-kollegor gör olika saker, där mänsklig granskning ligger på rätt ställe och där arbetet blir bättre för att strukturen är bättre.

Det har också förändrat hur jag tänker kring min egen roll.

Om AI kan hjälpa till med research, struktur, jämförelser, utkast och uppföljning blir rådgivarens värde inte mindre. Men det blir tydligare var värdet faktiskt ligger.

Det ligger i att förstå klientens situation. Att se vilka frågor som egentligen spelar roll. Att veta när en juridisk poäng är viktig och när den bara är akademiskt intressant. Att avgöra vad som kan kommuniceras, vad som måste kontrolleras och vad som kräver mänskligt omdöme.

I den meningen gör Yves och Professorn inte arbetet mindre mänskligt. De gör det mänskliga arbetet mer synligt.

Originalillustration av AI-kollegorna Yves som yngre man med glasögon och Professorn som äldre man med glasögon.
Yves & Professorn enligt de själva.

Och det är kanske det jag tycker är mest spännande med hela utvecklingen.

Framtidens rådgivare kommer inte bara behöva kunna använda AI-verktyg. Det är en ganska låg ribba. De kommer behöva förstå hur man bygger ett ansvarsfullt samarbete mellan människa och AI, mellan olika AI-roller och mellan snabbhet och eftertanke.

För mig är Yves, Professorn och Aphygo Agent Forum ett steg i den riktningen.

Inte en ny ruta att skriva prompts i. Utan ett arbetssätt och ett arbetsrum där mina AI-kollegor kan samtala, där deras roller är tydliga, där jag kan följa resonemanget och där ansvaret fortfarande ligger där det ska ligga.

Hos människan.

Originalartikel på LinkedIn ↗